Flyga bakis – nej tack!

Den här historien börjar i Spanien där jag bodde med en hel del vänner jag lärt känna under ett år jag bodde nere i värmen.

Den sista kvällen innan jag och en tjejkompis skulle åka hem festade vi såklart till det. Vi började tidigt och drack utav helvete. Besökte alla barer vi kände till och fick ”hejdå sprit” Natten avslutades på den lilla mysiga baren där ägaren är en god vän. Resten av kvällen har jag fått återberättat.

Under kvällen har jag blivit full. och svinat.. På den sista baren har jag sagt till mina vänner att jag måste gå på toaletten, när jag kom fram var det upptaget. Eftersom jag tydligen var tvungen att komma in har jag sparkat på dörren tills klacken på skon gått igenom den och stackars tjejen där inne flytt undan.

Min kille släpar hem mig utan att jag sagt hejdå till någon.

Väl hemma måste jag börja packa min resväska eftersom planet åker kl 7 på morgonen.

Eftersom jag inte kan packa får min kille göra det åt mig. Undertiden spyr jag i hans matskål så han måste tömma den ett x antal gånger, somnar och är allmänt otrevlig.

Klockan börjar närma sig avgångstid och min resekompis ringer och vill att jag ska komma förbi hos henne ca 2 hus längre bort eftersom chefen på vårat jobb i Spanien ska hämta upp oss där och köra till flygplatsen. Jag kan inte gå dit. Min pojkvän får istället bära ner alla väskor, prata med chefen och ordna så de hämtar mig på plats. Jag sätter mig i bilen och åker iväg, har inte sakt hejdå till min kille heller.

Efter en bra bit undrar jag vart min handväska är. och mitt pass. Det har jag glömt. Chefen får vända om så jag kan hämta väskan. Jag minns inget från flygplatsen heller, eller flygresan. När jag väl kommit hem så öppnar jag mina väskor och är fruktansvärt stolt över att jag kunnat packa så bra på fyllan!

Oj vad jag skämdes när jag läste mailet från min pojkvän på kvällen…