Hemskt lumpen minne

Inryckning är från en stor stad i väster i vårat härliga land, och jag hade för många år sedan dragit \”vinstlotten\” att få militär utbildning (läs lumpen) i Boden. Kvällen före våran inryckning (det var flera av mina vänner som också dragit denna vinstlott) var det fest. Det blev en hel massa dricka, och framåt nattan var min mor tvungen att hämta mig då jag inte hade förmågan att ta mig hem själv (hade redan förlorat allt grillat kött jag ätit). Vaknade dagen efter och mådde välförkänt dåligt, försökte äta frukost då min käre mor hävdade att jag skulle må bättre då. Den försvann i duschen. Men var ju ändå tvungen att borda tåget till mitt andra hem de närmaste 7 månaderna. 20 timmar tåg. Hade tänkt äta lunch på tåget men mådde för dåligt. Och när jag äntligen massat mig upp för att äta middag hade resturangvagnen stängt. (hungern börjar få mig att fundera på att äta någon av mina kamrater.. ). Utslagen som jag är kommer jag ej upp från sängen för att äta frukost heller, tror någon hade med sig ett äpple extra jag fick men detta får vara osagt för det mesta härefter är lite i ett töcken. Uppställning på regementet, och sedan uthämtning av persedlar. Att bära dessa var minst sagt jobbigt. Men sedan var det lunch ! Ljuset i tunneln! Så dålig mat har aldrig innan eller efter smakat så bra igen. Minns inte vad det var men jag åt mycket. Sensmoral: Att inte äta för att man är för trött brukar inte fungera så bra.